Nu kom den igen!

Den här blodlusten som jag berättade om i förra inlägget.Det som skrämmer mig mest när jag får den är inte att jag får den,det är att jag inte känner mig äcklad eller rädd.Det känns helt naturligt.

Jag var nära på att göra ett sår i min hud men jag avböjde tanken innan jag tog upp redskapet.Ja jag vet att ni måste tro att jag är ett psykiskt störd men det är jag verkligen inte.Jag är bara en 16 årig tjej som inte riktigt vet vad hon är för något,är hon en vilsen varelse på jakt efter sin framtid.

Jag har en känsla om att jag är en sorts "vampyr" men det är omöjligt att jag skulle kunna vara det.

Vampyrer finns ju inte,eller?

När jag inser att jag måste göra mig illa för att kunna få lite blod blir jag väldigt frustrerad.Visst jag har bra läkkött men jag känner ju fortfarande smärta om jag skulle göra ett sår för att få ut några ynka blod droppar.

Ja jag vet inte vad jag ska göra,men jag känner att jag blir rätt så yr,konstig om jag inte får blod och jag har läst om sådan här "vampyrer" att vi blir lätt sjuka om vi inte får i oss blod.

Något måste jag göra för jag dricker bara mitt eget blod,jag blir äcklad på tanken av andras men mitt njuter jag av konstigt nog!