Nu kom den igen!

Den här blodlusten som jag berättade om i förra inlägget.Det som skrämmer mig mest när jag får den är inte att jag får den,det är att jag inte känner mig äcklad eller rädd.Det känns helt naturligt.

Jag var nära på att göra ett sår i min hud men jag avböjde tanken innan jag tog upp redskapet.Ja jag vet att ni måste tro att jag är ett psykiskt störd men det är jag verkligen inte.Jag är bara en 16 årig tjej som inte riktigt vet vad hon är för något,är hon en vilsen varelse på jakt efter sin framtid.

Jag har en känsla om att jag är en sorts "vampyr" men det är omöjligt att jag skulle kunna vara det.

Vampyrer finns ju inte,eller?

När jag inser att jag måste göra mig illa för att kunna få lite blod blir jag väldigt frustrerad.Visst jag har bra läkkött men jag känner ju fortfarande smärta om jag skulle göra ett sår för att få ut några ynka blod droppar.

Ja jag vet inte vad jag ska göra,men jag känner att jag blir rätt så yr,konstig om jag inte får blod och jag har läst om sådan här "vampyrer" att vi blir lätt sjuka om vi inte får i oss blod.

Något måste jag göra för jag dricker bara mitt eget blod,jag blir äcklad på tanken av andras men mitt njuter jag av konstigt nog!

Hej igen!

Jag är ingen troende person.Dock kan jag erkänna att jag tror att det existerar en gud men jag tror inte på honom.Jag trordock på spöken men inget mer.Jag tror inte på varulvar,jag tror inte på vampyrer eller monster.

Men det finns saker man inte kan unvika att tro på och känna.Jag vet att detta måste låte totalt vrickat och galet men det är sant vartenda ord.Jag är ingen person som ljuger åt mig uppmärksamthet,jag är inte psykist sjuk,jag är bara en normal 16 årig tjej med världens jobbigaste hemlighet.

En hemlighet som aldrig får avslöjas.

Det finns saker som får mig att bli rädd men inte mer.

Ändå är jag...farlig.Jag känner det,jag har aldrig skadat någon men jag kan om jag vill.

Det här må låta helt galet som sagt men jag är förändrad.Jag är inte mig själv längre,det är något fel med mig.Maten tilltalar mig inte längre på samma sätt som den har gjort.Jag äter mycket mindre och det finns saker som gör mig uppmärksam,och det finns en törst.En törst så stor och en lust som gör mig galen.

Jag törstar efter det sista jag trodde jag skulle törsta efter.

Jag törstar efter...blod!

Ja där sade jag det,och jag vet vad du måste tänka just.Vilket jävla freak men jag är inte det.Du får tro vad du vill men jag är inte galen.

På senaste tiden har jag blivit mer spänd och mer arg.Jag bryr mig mindre och jag har framförallt blivit mycket mycket starkare.Jag har aldrig kunnat ta min kompis i armbrytning,det kan jag nu.Jag kunde trycka tillbaks min papppas hand när han skulle kittla mig.

Jag kunde hålla i hans mobil med en hand när han försökte ta den hur min knutna hand.

Ja alltså du hör ju själv hur sjukt allt låter.Jag hör väldigt bra,när människor står en bit bort och pratar så hör jag vad de säger,vartenda ord.Jag ser bra,saker som är pyttesmå jag ser de,till och med i mörkret ser jag saker som ingen annan ser.

Jag ahr väldigt bra minne,jag till och med lät min kompis vinna i memory.Ändå visste jag var alla bilderna låg.Jag kan komma ihåg siffror,bokstäver,namn,ansikten och platser väldigt lätt.Mitt lokalsinne är väldigt bra.

Nu kommer vi till det obehagligaste.Jag har otroligt vassa tänder.Jag skojar inte.Mina hörntänder,jag biter mig i tungan hela tiden och jag biter hål på en massa saker,saker som inte kan gå sönder så lätt.Jag har också ett väldigt bra läkkött.Jag rev förut med en nålsprättare på min vrist,hårt,och ristade in namnet på mitt favoritband.När jag tog ner foten så var det för att lägga tillbaka sprättaren i sin behållare.Det blev sår efter ett namnet,det såg jag innan jag satte ner foten.När jag sedan några sekunder tog upp foten igen för att granska namnet så var där ingenting.

Inte ens spår av rispor.Absolut ingenting.Jag är fullt alvarlig.

Jag har också otroligt snabba reflexer och jag kan springa väldigt snabbt om jag vill.T ex om någon tappar något så hinner jag ofta fånga upp det innan det slår i marken.

Men det som skrämmer mig mest är att jag ibland kan få en sådna längtan efter blod.Men bara mitt eget blod.

För några dagar sedan fick jag en sådan längtan och lust efter blod att jag tog fram en kniv och försökte göra ett sår där jag kunde dricka det.Jag llade en isklump för att bedöva lite men jag stoppade mig själv i sista stund.Jag vill inte skada mig själv.

Men för någon dag sedan råkade jag riva bort lite skinn från min läpp.Det börjad edå blöda.Jag drog med fingret över läppen och lite blod fanns på fingret.Plötsligt var lusten där igen.

Innan jag visste ordet av det så var mina läppar ihoptryckta medan tungan vispade över såret.Sög och sög upp det ynka droppar som ville komma fram.Det sjukaste med hela incidenten var att jag njöt varenda sekund av att få i mig blodet.Det var inte äckligt på något sätt,det var gott.

Jag skakar så fruktansvärt mycket nör jag tänker på det.Och vad fan kan jag vara om inte det ord som sitter fastklistrad på min tunga.Ekar i hela mitt huvud.

Vampyr!

Nej,åh nej.Det går inte.Men jag har läst om en som också är vampyr och alla tecknen stämmer.Allt stämmer.Men vi är inte odödliga men jag har en tanke om att vi kanske lever lite längre än de som inte är vampyrer.Jag äter mat,vi kan faktiskt äta mat och vi sover.

Vi är precis som vanliga människor bara att vi är lite annorlunda.Herregud hjälp mig,jag vill ha svar på vad jag är för något!